Tack kära Margareta för alla år vi varit vänner. Din klokhet och Din varma humor har varit till stor glädje och hjälp många gånger. Inte minst när jag miste Sten och Du med Din klokhet hjälpte mig. Pandemin lurade oss på Din 100 års fest men jag kommer alltid att minnas när vi firade Din 95 års dag på Tylöhus. Så mycket roligt vi haft, oftast när vi var i Halland och hos Dig i Halmstad. Saknar Dina kloka ord och råd och våra telefonsamtal så mycket. Vila i frid kära vän! EvaG
Kära Margareta!
Det är inte så längesedan vi pratades vid i telefonen och din röst var som alltid så tydlig och mild.
Du hade alltid något vänligt att säga.
Jag brukade retsamt kalla dig för Maggan och då skrattade du så gott.
När jag som 17-åring i augusti 1960 började min anställning på CVA, var du min första chef på skrivcentralen.
Ann-Britt Alvarsson, Ulla Malm och jag hade många fina kvällar hos dig i din mysiga lägenhet inne på gården vid nuvarande Ågården.
Du var en mycket fin och speciell människa på rätt sätt och vi har hela livet haft sporadisk kontakt. Jag har även besökt dig i Halmstad vid ett par tillfällen.
Du har berättat att Mirja har varit ditt stora stöd och gett dig så mycket kärlek.
Så fint du har skrivit om din farmor Mirja!
Sov nu så gott Margareta, och tack för din fina vänskap och omtanke genom åren!
/Kerstin Eriksson
Ett långt liv är slut. Jag läser det fina här som Mirja skrivit. Det berörde mig mycket.
Jag tänkte på dig här om dagen, Margareta. Jag köpte min första bil av dig! En röd SAAB V4. Du älskade den bilen och sa att du var glad att just jag köpte den. Det är många år sen nu.
Vila i frid min vän. Kram från Susanne
Kära Gamfa
Även fast din kropp inte längre är här med oss så finns du kvar i våra hjärtan, solnedgången, vinden och havet.
Tack för alla fina minnen. <3
Alltid när vi kom hem till dig mötte du oss med med det varmaste leende. Inte bara munnen log. Utan ögonen och hela du var ett leende. Med kärlek tog du alltid emot oss. Med glädje och värme ska jag alltid minnas dig kära gamfa.
Älskade farmor. Vår älskade gamfa.
Vi skulle dricka champagne på din 104-årsdag i augusti och fira livet. Du älskade livet. "Jag vill leva!", brukade du säga.
Kärleken var din drivkraft, farmor. Kärleken till livet, naturen och människor.
"Kärleken uthärdar allt, det är därför jag blivit så gammal", sa du till mig.
Men till sist blev det ändå dags för dig att lämna jordelivet.
Du var inte ensam. Jag satt hos dig hela vägen. Vi lyssnade på musik du tyckte om. Jag pussade dig, jag smekte din kind och pratade med dig.
"Känn min kärlek farmor. Jag är här, du är trygg". Utanför ditt fönster kvittrade fåglarna och vårsolen sken. Du älskade solen!
Det tog ett tag. Men så till slut fick din kropp vila och din själ flyga fritt. Jag hoppas och tror att farfar, pappa och Jonas tog emot dig.
"Du ska inte vara ledsen", sa du. "Ingen ska vara ledsen. Alla kan vara glada att jag har fått ett så långt liv".
Nu tar jag "en liten dry", precis som du brukade göra, och skålar för dig och ditt liv. Fina farmor. Jag älskar dig så mycket. Du finns i mitt hjärta för alltid.